I natt blev jag arg på min son. Nu är det andra natten han krånglar och vill inte sova. Han totalvägrar. Det håller på hela natten och börjar vid läggdags. Han vet inte vad han vill. Han vaknar och vill ha nallen. Han får nallen men fortsätter gnälla ändå. Vi låter han gnälla och skrika lite för han skall inte få som han vill. Är det inte nallen eller dockan så är det lampan eller täcket som det är fel på. Och så håller på det på. Han kan kliva upp ur sängen och gå fram till dörren, försöka påkalla uppmärksamhet och slå med handflatan på dörren. Efter en stund går han tillbaks till sängen.
Anledningen är att vi vill bryta det mönster som började när Wilmer dog, han fick under en tid sova med oss i sängen första tiden, sedan sov han i sin säng i några timmar för att senare komma in till oss och det är det mönstret vi vill bryta. Han är ju snart 3 år och skall sova i sin säng h e l a natten och därmed punkt! Ingen av oss sover bra när vi ska trängas i samma säng.
Men det vägrar herr Wincent att göra så det han gör och har gjort är att han pissade i sängen, förvisso s a han att han var pissnödig men det var efter en fajt när han inte vill lägga sig ned och sova.
Då såg han en möjlighet att säga detta och när det nu inte hjälpte, ja då får jag väl pissa dårå!
Då blev jag arg som ett bi, la ned han i sängen på 1 millisekund, slet av han kallingarna som landade bland böckerna och lyfte han till badrummet till hans sittring!
Jag sa inte ett ord och mitt agerande sa nog allt! Efteråt somnade han – DIREKT! och sov sen till klockan 06:15.
Vad säger ni? Vad har ni gjort, Vad är era erfarenheter? Skriv gärna och berätta. Och är det så att barnen inte har samma respekt för mammor som för pappor? – Kommentera.
_____________________________________________________
Jag såg denna artikel och tänkte på vad som hände oss.
Vi hade INTE kunnat rädda honom men artikeln är ändå så pass intressant att jag lägger upp den här.
Kan ni utföra HLR?
Vid datorn: Göran
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4272786.ab
