För ett år sedan levde vår älskade gosse och låg förmodligen i mina armar och myste. Ingenting visste vi om att det var vår sista morgon med honom, ingenting anade vi. I dag för ett år sedan hamnade vi i helvetet på jorden. Att beskriva känslan är omöjlig. Det går inte att sätta ord på den känslan. Jag minns dagen som igår, och så många gånger har jag spelat upp dagen om och om igen i mitt huvud.
Att vara gravid idag på väg in i vecka 19 är allt annat än lätt efter att ha förlorat gossen. Fortfarande kan jag ifrågasätta mig själv om det verkligen är rätt att skaffa flera barn? Det barn som är borta kommer aldrig tillbaks och hur vi än gör så kommer det alltid fattas ett barn. Jag tacklas med tanken att jag ska leva mitt liva med den känslan. För jag har ju inget val. Rädslan är störst. Rädslan för att samma sak ska hända igen.
Den här dagen är inte min dag. För hur jag än försöker så finns bara han i mina tankar och vetskapen om att jag hade honom levandes hos mig fram tills på eftermiddagen gör så enormt ont.
Saknaden efter dig lilla älskling är så stor, så stor. Vi älskar dig Lilleman och du finns inom oss för alltid. Puss & Kram
Vid datorn: Cia
Med tårar i ögonen och klump i magen har inte kunnat sluta läsa. Min son och jag sökte på ”Wilmer” idag på YouTube och hittade bildspelet av er underbart vackra pojke. Sökte vidare och hittade er blogg. Otroligt fin blogg, jag beundrar er ärlighet, styrka och kärlek till era barn. Jag har själv inte varit med om något liknande men ert senaste år väcker så offantligt mycket känslor. Med en egen 080808-Wilmer så känns det så nära.. Finner inga ord för orättvisan jag känner. Mina tankar finns hos er!
Tack för dina ord.
Ni är många som läser, det ser man på besökarantalet.
Vi skriver rakt och ärligt för vår egen skull mest men också för er.
Det är ett sätt att bearbeta men också för att komma ihåg.
Att komma ihåg alla vackra minnen.
Känslor är direkt och går inte att fabricera i efterhand så därför är många av inläggen av den karaktären.
Helt otroligt att det finns en till 080808-wilmer därute.
Vi väntar en till i slutet av januari 2010 så det är med blandade känslor kan man säga.
/Göran